I en tid med stigande elpriser letar människor efter sätt att spara pengar. Till sin hjälp har de så kallade elspararna, som länge har använts inom industrin. Men hur fungerar de? Fungerar de också i hushållet?
Vad förbrukar mest el hemma?
Det finns många apparater i hemmet vars drift kan öka elräkningarna avsevärt. Luftkonditioneringen är den största förbrukaren och förbrukar cirka 750 kWh per år. Köksapparater som induktionshäll och vattenkokare förbrukar också 600 kWh respektive 500 kWh per år.
En torktumlare bör också läggas till på listan, eftersom den förbrukar i genomsnitt ca 400 kWh per år. Kylskåpet förbrukar också en ansenlig mängd el, eftersom det förbrukar cirka 300 kWh per år när det är i konstant drift. Dessutom förbrukar disk- och tvättmaskinen cirka 200-250 kWh per år. Den årliga elförbrukningen för en tv eller en stationär dator varierar däremot mellan 100 och 150 kWh.
Hur fungerar en elbesparande anordning?
Elektriska apparater kan förbruka två typer av energi – aktiv och reaktiv. Apparaten omvandlar aktiv energi till nyttigt arbete, t.ex. rörelse eller värme. Reaktiv energi å andra sidan upprätthåller det elektromagnetiska fältet, som gör det möjligt för aktiv energi att driva apparaten. Vi delar in den reaktiva energin i :
- induktiv – har ett positivt tecken; den förbrukas av t.ex. elmotorer, luftkonditioneringsapparater och kylutrustning;
- kapacitiv – med negativt tecken, förbrukas av t.ex. datorns nätaggregat, laddare och LED-belysning.
Strömspararen använder ett fenomen som kallas reaktiv energikompensation – eftersom dessa två typer av reaktiv energi skiljer sig åt i tecken (+/-) upphävs deras effekt om de används samtidigt i samma mängder. Strömspararen genererar artificiellt reaktiv energi med motsatt tecken till den som förbrukas av utrustningen. Tack vare den beskrivna kompensationen för reaktiv energi i anläggningen är det möjligt att bibehålla tgφ-faktorn på den nivå som ingår i tariffen.
Fungerar verkligen elbespararen?
En anordning för att minska elförbrukningen fungerar bara i vissa fall. Det är värt att nämna att en viss mängd reaktiv energi som tas från nätet av elektriska apparater inte kräver extra avgifter. Den exakta mängden bestäms av tgφ-koefficienten, som beskriver det tillåtna förhållandet mellan uttagen reaktiv energi och aktiv energi.
Energibolagen specificerar tgφ-faktorn i avtal och i sin eldistributionstariff för 2024. Enligt detta bör mängden induktiv reaktiv energi som tas inte överstiga en faktor på tgφ = 0,4. Däremot bör kapacitiv reaktiv energi inte matas in i nätet med en tgφ-faktor på mindre än 0.
Om utrustningen fungerar i enlighet med de ovan nämnda värdena för tgφ-faktorn kommer elbolaget inte att ta ut några extra avgifter för reaktiv energi. Om de beskrivna förbrukningsvärdena däremot överskrids, debiteras en avgift för överkonsumtion av reaktiv energi. En besparingsanordning kommer endast att ha en legitim effekt eftersom den bidrar till att minska förbrukningen av reaktiv energi. I praktiken är det sällsynt att hushållen överskrider de angivna värdena, men det är inte omöjligt.
